Den senaste tiden har jag inte riktigt varit mig själv. Det känns som om något hela tiden suger musten ur mig. Det var ett tag sen jag kände mig riktigt glad, visst jag har ibland ett leende på läpparna, men det är inte det riktiga leendet. Det leende har försvunnit från mina läppar och jag vet inte varför. Jag vill vara glad och kunna le och känna att allt är som det ska vara. Men hela tiden rinner det tårar nerför min kind och jag känner mig hopplös. Jag har hamnat i en bubbla som jag inte kan ta mig ur, men jag tar en dag i taget och snart hoppas jag att jag kommer vara glad, och känna att jag har energi för att kunna ta tag i mig själv. Leendet är snart tillbaka. Gonatt kära läsare.