"Jag tror inte du inser hur mycket enklare det kommer att bli för mig Bella", sa han, fortfarande med humor i rösten, "när jag inte längre måste koncentrera mig oavbrutet på att inte döda dig. Visst det finns saker jag kommer att sakna. Som det här, till exempel.."
  Han såg mig i ögonen medan han smekte min kind, och jag kände blodet rusa uppåt för att färga min hy. Han log mjukt. 
  "Och ljudet av ditt hjärta", fortsatte han mjukt, lite allvarligare men fortfarande leende. "Det är det viktigaste ljuset i min värld. Jag är så i samklang med det nu att jag nog skulle kunna urskilja det på flera kilometers avstånd. Men inget av det där spelar någon roll. Det här", sa han och tog mitt ansikte mellan sina händer."Du. Det är dig jag behåller. Du kommer alltid att vara min Bella, du blir bara lite hållbarare."

"Edward", sa jag och ansträngde mig för att tala tydligare. "Evigheten betyder ingenting utan dig. Jag skulle inte vilja leva en enda dag utan dig."